För bara ett par dagar sen var hon ute och sprang, och nu ligger hon död under björken hon älskade att klättra i!
Vi har gjort så fint med ljus och rosor, och en stenkatt som minne ovanpå! Barnen hjälpte till, och alla har varit så ledsna! Familjens älskade prinsessa är borta!
Jag kan inte sluta gråta! Även om beslutet var helt rätt, hon bara låg och flämtade och ryckte i hela kroppen, så fattas hon mig nåt fruktansvärt! Känns så orättvist att hon bara blev drygt 8 år! Jag hade hoppats på lika många år till!
Men nu har hon frid i alla fall, och inte ont längre, min älskade lilla katt! Må hon leka lyckligt på de gröna ängarna... *gråter*
1 kommentar:
Det var en fin gravplats ni gav Bam-Bam.
Vem kunde tro att dampkattungen som flängde runt väggarna i timmar skulle bli sån värdig kattfröken.
Även om hjärtat värker och tårarna rinner tog du ett helt rätt beslut.Nu springer hon med andra katter i Nangiala och slipper ha ont.
En stor kram!
Skicka en kommentar