tisdag 16 januari 2007

Presentation!

Jag kom på att jag kanske ska presentera mig och dem jag älskar och delar livet med lite närmare!

Jag heter Therése men kallas för Venus på nätet och för Cilla IRL. Jag är 25 år och gift med Danne och tillsammans har vi tre busiga barn och två vilda katter.

Ida är född på ABC i september -02. Hon är en glad och busig tjej som aldrig kan vara stilla! Hon älskar att springa och klättra och är väldigt aktiv. Har svårt att varva ner och är nog lite "spirited". Bästa kompisen heter Alva och är bara 9 dagar yngre!



Wilma är född hemma i vårt badrum i juni -04. Hon är en liten pajas som älskar ätt stå i centrum och apa sig, samtidigt som hon är en känslig själ!
Hon kan både sitta och fixa med nåt i det oändliga och gunga hur länge som helst!



Lukas föddes hemma i badrummet han med, i juli -06. Än så länge är han ju inte så gammal, men han är en charmig liten filur som aldrig har långt till ett leende!
Han är mycket otålig och lär sig allt i ett rasande tempo! Nu vid 6 månaders ålder går inget i huset säkert längre, för han tar sig fram obehindrat och ställer sig utan problem där han har nåt att hålla sig i!




























Still alive!

Så var jag färdigopererad och hemma igen!

Vi kom till sjukhuset i fredags kväll och blev installerede i ett ytte-pytte-litet rum. Eller, det var nog rätt normalstort för en, men vi skulle ju ha in två sängar för att Lukas skulle kunna vara med mig!

De tar lite prover och vi får lite fika med. Försöker lyssna på "Linda - som i Lundamordet", men jag kan inte koncentrera mig alls, så vi stänger av och kikar på "proekt Hades" istället tills alla somnar.

Blir väckt vid 2 av att de kommer och tar tempen (i örat, tack och lov!) och blodtrycket! Mycket iriterande eftersom jag hade svårt att sova som det var! Sen kommer de igen vid 4 för att ta mitt vattenglas eftersom jag måste fasta helt i 4 timmar innan operationen...

Klockan 6 rusar en sköterska in och tar blodtryck och temp igen och schasar in mig att duscha (tillsammans med den all-dödande och totalt hud-uttorkande tvålen DesCutan *suck*). Släpar mig motvilligt upp efter en natt nästan helt utan sömn för att göra mig redo. Är ju nummer två till operation...

När klockan är halv nio har både Lukas och Danne hunnit äta frukost. Själv har jag fått ett dropp med sockervatten, och ingen tid på operation... Sköterskan tror dock att det är dags när som helst!

Klockan tickar på och Lukas blir mer och mer otålig. Han tycker det är jättetrist att sitta i sängen och glo hela dagen, men så fort nån kommer och "hälsar på" blir han väldrens charm-knutte och skruvar på det stora leendet!

När klockan är 11:30 ger vi upp hoppet om att det nånsin ska bli min tur, så Danne stoppar ner Lukas i ergon och ger sig ut på promenad, trots att jag inte har åkt ner än.

Vid tolv är det så äntligen(?) min tur och jag går och kissar och får sen åka säng ner i korridoren, ner med hissen och så vidare längs korridorerna bort till operationsavdelningen. Usch vad åksjuk jag blev! *hu* Börjar dessutom skaka och må illa så de höjer tempot på droppet jag har rätt rejält, eftersom jag dels klarar fasta väldigt dåligt, och desutom ammar! Känner mig bättre efter en stund och får ligga och kika ut genom ett stort fönster medan jag väntar på att det ska bli min tur. Det hoppar runt en koltrast utanför, och han är rätt trevlig att titta på, och skingrar tankarna lite på vad som komma ska!

Sen kommer rymd-gubbarna och hämtar mig och rullar bort mig till min sal och börjar koppla på en massa skarvsladdar på droppet och klisterlappar min mage! Jag är inte ett dugg nervös *ironisk* och pladdrar på om den magra soppan jag får i droppet samtidigt som jag ser dem förbereda skalpellerna...
Sen dyker narkosläkaren upp och säger att han ska se till att jag får sova gott, och det löftet håller han! Jag somnar bums... och sen vaknar jag!
Det är otroligt skumt att man bara kan sudda ut tid i någons medvetande på samma sätt som man gör med narkos!

När jag vaknar känner jag mig rätt okay. Har lite ont och får Ketogan. Ågrar mig så fort jag känner yrseln komma...
Hon brevid mig och oxå fått Ketogan, och hon fick visst inget mot illamående... *urk*

Får ett värmetäcke med fläkt under, för de tycker vsst att 35,9 är för låg temp!

Efter ett par slöa timmar på uppvaket får jag åka tillbaka upp på mitt rum! Allt snurrar och glider omkring och att vi får åka en extra vänta pga. en krånglande hiss ger mig nästan panik! Jag vill vara stilla NU!!

Resten av kvällen ligger jag helt still och blundar! Yrseln är hemsk och jag svär på att aldrig ta Ketogan igen! Det var precis samma visa förra gången, och jag tycker det är sååå jobbigt!
Framåt halv elva är Lukas jätteledsen och vill bara tutta, och jag vill bara att det ska bli tyst så jag får sova!
Drar fram pumpen som vi fått låna och börjar pumpa. Tack och lov är den betydligt effektivare än min lilla handpump, och det gå faktiskt rätt fort att pumpa ur båda brösten, slänga mjölken och låta "tutt-prinsen" gör det han gör allra helst! :)

Natten blir lugn (förutom att de kommer in och tar tempen på mig igen *irriterad*)

När vi vaknar åker Danne och Lukas för att hämta systrarna Bus hos mormor och jag får lite frukost på sängen. Är fortfarande rejält yrslig av medicinen, men klarar att gå upp och kissa idag i alla fall! Får i mig en macka och lite thé med, och det smakar riktig bra faktiskt.

Pratar med Jessica i telefonen i nästan en timme och sen ligger jag och slappar och läser tills doktorn går ronden. Han tycker såret ser fint ut, men är lite bekymrad över att jag saknar känsel i armen. De hade tydligen fått ta bort mer knöl än de trodde innan, och därför kunde det visst bli så. Skulle jobba mycket med handen och hålla tummarna för att nerverna hittade nya vägar... Blev sjukskriven två veckor, och skulle komma tillbaka då för at han skulle kolla så allt såg bra ut!

Äter lunch bestående av lax, potatis, brysselkål och hollandaisesås med nyponsoppa till efterrätt och sen kommer min taxichaufför upp på avdelningen och hämtar mig.

14:00 är jag hemma och blir emottagen med stående ouvationer av alla barnen! Nu ska jag bara vila och försöka läka ihop igen! Hoppas jag kan duscha snart...

onsdag 10 januari 2007

Jag har en Blogg...

...alltså finns jag! :D

Nu har til och med jag skaffat en blogg. Jag som skulle motstå flugan med Bloggar. Jag som inte förstår varför det skulle vara intressant att läsa om min vardag!

Men nu har det alltså skett i alla fall, och jag hoppas att ni kommer att trivas! Välkommen in i "Venus vardag"!