När vi var och skulle handla i torsdags mötte vi en ung tjej utanför affären. Hon var väldigt höggravid, och stod med sin coola kompis och rökte.
Blev så ledsen! Samtidigt kan jag ju knappast gå fram till henne och fråga om hon vet hur skadlig hennes röknign är för bebisen! Skulle ju bara få ett "skit ner dig-svar" och sen skulle allt vara som förut!
Men om alla blundar, vem står på barnets sida? Mamman verkar inte göra det i just det här fallet. Ska vi blunda för tillfällen när födda barn far illa med, med ursäkten att det är inte mitt problem? Vems problem är det då? Fostret som inte får tillräckligt med syre, som riskerar att födas för tidigt, riskerar att dö i PSD, riskerar att få astma och allergier? Barnen som inte får mat, som blir lämnade ensamma, som blir utsatta för övergrepp eller misshandel?
Vem ska egentligen reagera, och säga att det är inte okay att göra så här? Jag tycker alla verkar rätt mesiga, och håller sig på sin egen kant, med sina egna problem, rädda att uppfattas som störande.
Jag menar absolut inte att man ska gå in och styra och vara nån som kontrollerar, utan mer att hjälpa med stöd och peppning. Att man vågar tala om riskerna, om utsattheten och att någon vågar vara obekväm, och på så sätt hjälpa!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar